Ja då var man även hemma från årest Yra, och Östersund-besök. Allt har varit sanslöst kul och alkoholen har flödat. För min del började det redan i tisdags med att jag, Maria & Meijner lämnar Göteborg med destinationen Östersund. Efter miltals med svett och värme entrar vi Karlstad med lunch och bolag som mål. 1,5 timma senare och ca 700 kr fattigare fortsatte vi uppåt. Efter bad, kaffe och en del rökpauser var vi, 14 timmar senare, framme i Östersund runt 3 tiden. Då väntade spagetti och köttfärssås hemma hos Erik och sen var det dags att åka till vår camping plats och sätta tält. Maria Och Erik fixade biffen medans jag stod å rökte vid sidan. och äntligen, äntligen fick vi sova.
Sen började onsdagen och jag å Maria var fortfarande själva vid vårt område, vid knallade in till stan och mötte Anders, fikade lite och uppsökte toalett. Letade oss in på Domus och köpte biljetter till Yran. Sen var det bara att gå till tältet och bada och dricka öl, sen var det i gång. Hela ruliansen – fylla från soluppgång till solnedgång i dagarna 5. Sara, Jonas och Stina kom redan vi 15 snåret på torsdagen och folk forsatte att komma i sin egen takt. Tillslut var alla tillrätta och sen var det igång, Hevlete vad allt blev massuppfittat. Fyllan tog oss alla med storm. Empas sikte var inställt på mini-Molund, Sara hånglade ur Marcus med hull å hår. Calle hade den stora Whiskey-natten och var borta konstant i 2 dagar, Erikas huvud klarade sig bra denna gång, Stina drog av ett ledband eller 2 och haltade. Basse och Fredrik försvann på mini golf i ca 8 timmar, vilket resulterade i att Basse fick en mystisk könsjukdom(?). Skandalerna kom i samma hastighet som alkoholen flöt. Sangria hit, Jeltzin dit och en jävla massa öl hit å dit.
Nu när man sitter här och skall skriva om det hela är det inte så enkelt att komma i håg allt. eller någat alls för den delen. Många luckor e fortfarande stängda.
Men en del musik har man sett med
Thåström – Hello Saferide – Jamie Collum – Snook – Vapnet – Mando Diao
Ja mycket mer än så kanske det inte var… Tokigt.
Hemvägen gick ju bra mycket bättre än ditvägen, började med att Christian körde oss till Noppikioski där det var bensinpåfyllning och choklad-inköp, sen McMora med hela gänget (med STLHM-bilen som undantag).Förarbyte till mig då. Det var det sista gemensamma stoppet för vissa. Våran bil hade senare ett kaffestopp med invalida Stina och Bengan i Filipstad. Sen var det bara raka vägen hem, Christian sover, Maria gormar FARTKAMERA var 7 minut, och vips kl 04,00 vad jag tryggt hemma i Gråbo.
Nu har jag precis sovit ut och 5 dagars fylla känns i kroppen, dags att ringa till Pizzerian och tänka på Palle.
